Att höra hemma...

Jag har jobbat helg! Mitt jobb är stressigt men ofta helmysigt. Jag är så tacksam att jag just nu har det jobb jag har. Att jobba med männiksor som är utsatta på olika sätt och ser mig som deras enda trygghet i olika situationer gör mig ödmjuk. En viktig egenskap för mig.
Att jag jobbat helg innebär hur som helst att jag är ledig idag. Har precis avslutat lite planeringsjobb och ska läsa en stund innan jag tar tag i ett nytt projekt jag precis påbörjat. Projekt, deadline, möten, to-do list med mera var ofta använda och viktiga ord i mitt liv för bara några månader sedan. Nu känns de nästan helt obekanta, jag vet inte vad dem innebär längre. Det är konstigt hur fort saker kan förändras, och hur fort man glömmer eller vänjer sig vid nytt. Så jag uttalar det lite försiktigt och tyst för mig själv än så länge..- projekt., nytt projekt...♥ Det är ibland himla läskigt och osäkert men jag känner att någonstans där, mellan kreativitetsflöde, projekt och deadlines, där hör jag hemma. Eller gissar jag bara. vad vet jag?



Under höstkvällarna blir man drabbad

Åh höstkvällar! Jag älskar verkligen den här årstiden, det har jag alltid gjort. Man får ligga inne och läsa bra böcker, ha massor av tända ljus, man får dricka omåttliga mängder té och varm choklad & man får gå långa morgonpromenader med tjock halsduk virad runt halsen. Helt underbart!
Hösten brukar dessutom alltid vara en symbol för nystart. Det finns kvar trorts att jag inte börjar ny termin i skolan längre. På gott och ont.
Dock kan jag meddela att jag inte gör ett dugg av det som jag tänkte att jag skulle göra just nu. Enligt mig själv och min egen plan skulle jag just nu vara långt borta. Ströjobba, resa, komma bort och bara leva lite! Jag längtade så väldigt efter något annat. Men så blev det inte alls, jag är fortfarande här men glad över de anledningarna jag har att stanna. Även om jag ibland längtar bort. Jag har blivit drabbad av hemmakärlek, fina människor & mysigt jobb. Jag har blivit drabbad av livet! Någon annanstans än där jag själv planerat, nämligen hemma. Men det är inte min plan längre.