Vi njuter verkligen av semestern(som egentligen inte har börjat än eftersom det är söndag idag) Hur som helst gick vi upp tidigt, gick lång morgonpromenad hand i hand längs strömmen. Det var soligt och varm och så himla fint längs vattnet med alla parker och all grönska. Här kommer det inte inte bli några problem att känna motivation till att gå upp tidigt för promenader och jogg. Gott för träningsrutiner! Faktiskt himla bra att bo med någon som känner till staden så himla mycket bättre en jag. Han visar gröna parker, mysiga glasställen och var man kan sitta på höjden och se solen gå ner. 

Idag ska vi fortsätta i semesterandan med en liten shoppingrunda och fika på mitt favoritfik! 

 

Visst är det en härlig känsla att vakna upp varje morgonen och känna att dagen har oanade möjligheter, att det inte kan bli annat än roligt, bra och alldeles fantastiskt! Dock gnager det mig lite att jag inte känner så här lite oftare i vardagen också. Varför lägger man inte mer vikt vid att få vakna med ett leende på läpparna även under vardagen? Jag vill inte leva för helgerna och semstern och se veckorna dit som en kamp. Jag strävar efter att få studsa upp ur sängen en vanlig grå tisdag i november på samma sätt som under semestern och känna att idag kommer bli en bra dag! Jag vill lägga tid på att utbilda mig och få jobba med något jag verkligen brinner för. Något som gör mig lycklig och tillfreds.

Självklart kan inte alla dagar vara ultimata. Då skulle vi inte längre kunna skilja på lycka och vardag, vilket inte alls är eller ska vara samma sak, men jag skulle vilja att fler dagar fylldes med lycka över vad jag ägnar mitt arbetsliv åt. Det är trots allt en stor del av livet, om man nu bestämmer att det ska vara det så förstås..