Den kommersiella julen - ett kretslopp

Ikväll har vi förtärt årets första skål med julgröt och smörgås med julskinka på till det. Satt fint! Det är roligt det där hur man gör samma sak år ut och år in och aldrig tröttnar. Så fort det börjar mörkna rejält och höst gå mot vinter, ja då börjar vi intensivt att längta efter saffran, pepparkakor, klädd gran, must, julklappar, snö, girlanger och Gu vet allt! Vi frossar så det står härliga till och sen slänger vi ut allt skit på en gång kring trettonde jul! Då har vi ätit så mycket knäck och marsipan, klädd så mycket gran och öppnat så mycket klapp att det ses som en ren befrielse att slänga ut julen och allt pyssel med den! Julskinka och gröt är man så trött på att man aldrig vill se det igen. I alla fall känns det så men efter cirka ett år i dvala börjar julen åter ruscha i vårt blodomlopp och cirkusen är igång på nytt.

Tradition är något fint och julen är en självklar favorit hos många. Dock tycker jag att man får vara eftertänksam och kritisk när dt kommer till ”vad är jul för mig”. Självklart är dess innebörd och syfte valfritt för var och en men jag vill i alla fall inte att julen ska vara ett kommersiellt jippo! Jag tröttnar också på julen efter en tid men jag är övertygad om att om jag endast lät det främsta syftet och kärnan med jul vara centralt kring jul skulle jag aldrig vilja att julen tog slut! Julklappar i mängder, godis i mängder, mat i mängder etc, ja det tröttnar man på men att visa omtanke i mängder, att ge kärlek i mängder och bry sig om varandra med handling och ord i mängder, det går ju liksom inte att tröttna på det.  

 

Kommentera här: