Vad är det som går och går

Sista dagen i februari idag och det slår mig att tiden verkligen går så himla fort! När jag var liten tyckte jag allt som ofta att tiden gick oändligt långsamt. Om något roligt väntade en timma bort kunde det kännas som en halv dag. Eller som en hel evighet ibland till och med. Jag suckade och väntade och längtade. Idag känns en timma snarare som en halv sådan. Eller en kvart om jag är helt uppe i något viktigt och roligt så som att måla en tavla eller skriva en bra text. Tiden går fort och det gäller att ta vara på den! Tyvärr verkar det i det närmsta vara lika svårt att praktisera i verkligheten som det är lätt att skriva på papper. I morgon väntar mycket jobb på kontoret, då hoppas jag verkligen att tiden går i "vuxen-speed" och att hela dagen är slut på något som känns som en timma. Efter jobbet ska jag träffa en kompis, se på serier och äta gott och sova över och då hoppas jag att klockan går i "barnfart"! Vi har alltid så mycket att prata om att det vore rent av praktiskt om tiden gick med bara halvfart fram. Sen ska jag försöka att komma ihåg att leva i nuet och ta vara på tiden så mycket som möjligt när vi väl ses. För hur gärna jag än skulle vilja är tiden alltid densamma. Vi har alla samma antal timmar på dygnet och det gäller att hitta bästa sättet att disponera dem på! Den som lyckas bäst är den som blir mest tillfreds med sitt liv tror jag.
 

I hemmets trygga vrå

 

 

Något av det roligaste med att komma hem till människor för första gången är att man genom inredningen kan se lite vad det är för typ av person/er som bor där. Det tycker jag är spännande! Ta hemma hos mig till exempel, där är det fullt med böcker i hyllorna och på sängborden ligger högar med olästa och halvlästa böcker. I vardagsrummet har vi en skänk där jag radat upp flera nummer av mina favortittidningar som jag gärna läser i flera gånger om(den ena trycks inte ens längre) Vi är ett läsande hem och det syns att vi älskar böcker och läsning på vår inredning. Jag älskar dessutom att måla och skriva vilket märks på mitt röriga skrivbord där det finns mängder av pennor i olika tjocklekar, skrivblock och ett stort stafli med halvfärdiga tavlor i.

 

Min mamma är duktig på det mesta inom kategorierna bakning, pyssel och blommor mm(det mesta inom kreativitet liksom)Och mycket riktigt växer där mängder av prunkande blommor i varje hörn och det doftar ofta av nybakat eller mat när jag kommer och hälsar på. Vad vi väljer att omge oss själva med i hemmet symboliserar en del av vilka vi är! Inte så konstigt alls egentligen om man tänker efter. Vem vill inte omge sig själv med de saker man tycker allra bäst om? Jag tror det är bra att göra just det. Det skapar glädje i själen och ro i sinnet tror jag.

 

 


Så här på vårkanten blir jag dessutom extra sugen på vackra perlagoner och videkvistar att förgylla inredningen med hemma. Vide trivs bäst om de får sitta på långa stjälkar i iskallt vatten. Mina kvistar har hållt flera veckor nu! Tycker de sitter extra fint i en gammal mjölkflaska eller varför inte i min nya gula ballongvas jag fyndat på loppis för 45 kronor. Inte helt fel inte  

 
 

Brödtexten mellan stordåden

Jag har inte bloggat på några dagar nu som ni märkt, helt oplanerat var jag tvungen att ta en lite paus. Dagarna har varit så mörka och vardagen har känts lite allmänt grå tycker jag. Till råga på det har jag legat sjuk i maginfluensa och råkat ut för att nästan fått nästan hela mitt bildarkiv i datorn raderat(ca 800 bilder, det är många sköna minnen och blogginlägg det) och dessutom varit med tankspridd än vanligt. Under tiden jag inte präntat ner några som helst tankar i text och bild har jag fått ovanligt mycket tid att grubbla och fundera på ”vanligt vis” istället. De senaste dagarna har jag tagit mig tid till att fundera över hur jag vill att min vardag, mitt ”brödliv” ska se ut. Det ser så simpelt ut på papper men det är det ju verkligen inte! Oftast funderar jag (som de flesta andra förmodar jag) över drömmar, stordåd och härliga speciella ögonblick att förhoppningsvis få vara med om någon gång. De här dagarna har jag som sagt lagt lite extra tankekraft på brödtexten, på mellaninnehållet. Hur jag vill att livet ska se ut mellan stordån och uppfyllda drömmar? Hur vill jag bo? Var vill jag jobba? hur vill jag leva och verka? Det är verkligen inga lätta frågor och tyvärr kan det då inte heller bjudas några enkla svar eller smidiga lösningar. Dessutom kan ingen annan vägleda mig.

Hur jag en vänder och vrider på mitt liv, hur jag en funderar och undrar finns det i alla fall vissa saker jag alltid står fast vid. Som till exempel är jag fullt på det klara med vad som egentligen verkligen betyder något för mig. När allting annat faller har jag fasta punkter jag aldrig kommer eller vill eller ens kan rucka på! Och det ger i alla fall någon form av sinnesro. De andra tar jag itu med längs vägen. Det klarnar med tiden liksom.