Det här med dialekter och ”egna ord” är så himla spännande och roligt tycker jag! Två av mina kusiner säger alltid bamba istället för matsal tillexempel, deras pappa är från Göteborg. Min egen pappa säger ofta schuuu (ni vet det där inåt sugande ljudet) istället för ja eller medhåll, så det gör jag med ibland. En vana och tydligen har just det slangordet norrländsk påbrå. Jag gillar både göteborgska och norrländska, det låter riktigt vackert. En del dialekter är helt förskräckliga och jag vet att (enligt många) är även min egen dialekt det. Nämligen östgötska. Något år utsedd till Sveriges fulaste dialekt (eller i alla fall den dialekt det är lättast att skämta om) Jag förstår inte alls varför så vi tittar lite i min ordlista så får vi se hur mycket ni känner igen och (kanske tom) använder er av själva!

Balltigt – något som är kladdigt eller kletigt

Gaffla – gräla

Hen la å – hen sprang iväg (jag brukar INTE säga så här men gammelmormor gör alltid det)

Pallta – Klä sig i flera lager/ bylta på sig

Uschaalingen – fy! (säger jag inte heller, men jag hör det ofta och då särskilt bland dem äldre)

Bäng  - dum/trög

En däng – ett slag

Pipplig – kinkig (Brukade pappa säga om vi åt dåligt när vi var små, att vi var pippliga)

Rul – något som är ihop knölat

Ijämte – bredvid

Bli varse – det får vi se/ det märks

Det vart så - det blev så

Det finns hur mycket som helst förstås men just dessa är inte ovanliga alls i min närhet eller i min egna vokabulär. Jag skriver detta i word och har rödmarkering under näst intill samtliga ord(?). Det tog många år innan jag förstod att alla inte pratar precis så här som jag gör! Jag undrar dock på riktigt vad ska jag säga om jag inte kan säga att ”just det här receptet var för balltigt” eller ”usch vi måste bädda om, lakanet ligger som en rul i sängen” Det är ju så jag säger’t liksom.