Vad våren för med sig

Jag vet att många ser våren som en nystart. Allt det mörka, slaskiga och kalla som hösten och vintern fört med sig sveps bort i ett nafs och fram kommer ljusa toner av fågelkvitter, blommor i dikeskanten och varmare vindar. För mig har alltid hösten varit årstiden som symboliserar nystar! Skolpepp, projekt och deadline har varit trogna följeslagare här, år ut och år in. Våren har istället manat mig till lugn. Tillåtit mig att luta mig tillbaka och låta mig själv vara för en stund. Gett mig tid att bara titta på allt annat som växer nu, istället för att se mig själv växa. Våren manar mig till självinsikt och själslig städning. Under en varm och sval vårpromenad, när klockan är mycket, fåglarna fortfarande sjunger och de nyligen utslagna sipporna bockar sig för vinden, ja då vill jag gå i min ensamhet och rannsaka mig själv. För en stund vill jag fundera över vem jag är, var jag varit och vart jag nu är på väg. På hösten rusar jag alltid fram medan jag på våren går otroligt långsamt istället. Fast vad gör det egentligen, att det går långsamt menar jag? Vad spelar det för roll om jag, likt jag gör på hösten springer fram, om jag ändå är på väg åt fel håll...

Likt de nyutslagna sipporna bockar sig för vinden vill jag själv bocka mig för guldet en insikt eller två för med sig. Den här våren har jag redan hunnit med att ta ett sort beslut. Ett som kommer förändra min vardag och mig själv! Det känns bra, som att komma hem. Det känns skönt att äntligen ha bockat sig för insikten, svalt stoltheten och börjat traska den rätta vägen fram. 

 

 

Kommentera här: