Ska vi låta framtidens problem och orosmoln vara själ för att inte fira lyckan vi känner idag!?

 

När jag sitter på kontoret med öppet fönster om dagarna hör jag studentparader mest hela tiden nu. Jag minns min egna studentdag med glädje. Nästan två år har gått sedan dess och det grämer mig lite att tiden går så himla fort. Utanför mitt kontorsfönster spelas hög musik, ännu högre skrik hörs och glada ansikten syns så långt mitt öga når. Studenten är något att fira!

De senaste dagarna har jag hört massor av myntade uttryck( tyvärr av negativ karaktär ) kring just studenten och deras festligheter. Oftast låter det så här – Studenten vad är det att fira? Fira att du från och med nu går arbetslös eller!? Eller – Ja det är bäst att de passar på att fira för snart kommer verkligheten i fatt dem och det blir en fet käftsmäll rakt i ansiktet på dem, likadant varenda år! Eller varför inte – Ja dem tror att vuxenlivet ska vara så roligt men det som väntar är arbetslöshet, mer eget ansvar och mer utgifter bara!

 

Åh vad jag tycker det är trist när folk håller på så här! Visst kan jag förstå det, för det ligger absolut en sanning i att det blir mer eget ansvar och visst är den enorma arbetslösheten bland ungdomar ett samhällsproblem. Och för vissa av alla tusentals som tar studenten är det precis det här som väntar. Arbetslöshet. Men för alla är det inte så och det måste vi komma ihåg! För de allra flesta väntar nya äventyr! Kanske en nya skola, ett nytt hem eller varför inte ett nytt jobb. Tå av tre ovanstående hände ju mig. Och även om man blir en av dem som blir arbetslös, känner hopplöshet och misstro inför ”vuxenlivet” kan hen i alla fall glädjas åt att de hade en riktigt rolig studentvecka. Att ta ut glädjen i förskott och hoppas på det bästa är enbart positivt tycker jag!

 

Annat än att fira känns bara urdumt tycker jag! Skulle jag strunta i att fira att tolv år av kamp med läxor, nationella prov, läsförståelse, algebra och ( för vissa ) en enorm skoltrötthet äntligen är över, bara för att jag inte vet om det som kommer efter det här kapitlet i mitt liv kommer att vara bättre eller sämre än det förra?!  

Var dag bär på sin egna börda och det är ju faktiskt inte ett steg in i arbetslösheten studenterna firar utan ett avslut efter tolv år i skolan. Och det är inte så illa pinkat tycke jag! Tvärt om snarare.   

 

 

 

Kommentera här: