Bättre sent än aldrig. Sommaren är visserligen förbi för ett bra tag sedan( och snart hösten med för den delen )och jag har tydligen legat på latsidan! Här kommer i alla fall recensioner på tre böcker jag läst i år i sommarvärmen som jag nog hade tänkt skulle publicerats något tidigare så att ni också kunde läsa dem i sommarvärmen. Nåväl, bättre sent än aldrig som sagt. Och förresten skulle jag nog våga påstå att dessa går minst lika bra att läsa nerbäddad i soffan med höstväder utanför fönstret som liggandes i gröngräset om sommaren. 

Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren

Jag skulle aldrig ljuga för dig är en riktigt bra och läsvärd bok. Boken handlar om Cecilia 38 år. Cecilia är gift med Josef, har tre barn och bor på Stora Essingen, Cecilia har tappat bort sig själv. Som framgångsrik parterapeut räddar Cecilia döda äktenskap på löpande band men problemen som hopar sig i hennes eget kvävande äktenskap har hon inga som helst verktyg för att rädda. Hon är trött på sina barn, trött på sin man, trött på att vara alla till lags och trött på vad den här världen och vad vårt samhälle har att erbjuda för liv.

 Den här boken väcker många tankar hos mig. (Jag är nu ännu mer livrädd för att hamna i det så kallade ekorrehjulet t.ex.) Boken är skriven på ett rakt och ärligt sätt och handlingen går fort framåt. Jag är övertygad om att många människor idag (tyvärr) kan känna igen sig själva i Cecilias liv. Känslan av otillräcklighet, stress och känslan av att livet pågår någon annanstans brottas många i vårt samhälle med idag. Kanske du också? Läs den och se efter själv. 

Alltings början av Karolina Ramqvist

Jag hade höga förväntningar på den här boken men någon ledstjärna för mig det blir den inte! Boken handlar om Saga, en ung kvinna i som lever i Stockholm på 90-talet. Sagas mamma är radikalfeminist och har hela hennes uppväxt jobbat för att Saga ska bli en självständig kvinna som tar för sig av livet. Så trodde jag nog också att boken skulle vara. Att Saga skulle vara en självständig kvinna som tar för sig av livet alltså. Någon som har drömmar, stora planer och en livsfilosofi som hon står för! Boken är inte alls på det viset. Saga lever ett "klubbliv" i Stockholms innerstad, har inga direkta drömmar, följer mest med strömmen och ligger runt lite här och där( verkar inte vara för att hon faktiskt vill heller, utanför att hon helt enkelt inte har något bättre för sig, eller av leda typ). 

Saga har dessutom någon konstig likgiltighetskänsla inför sin egen kropp och sitt egna värde. Svår att greppa och andas inte feminism enligt mig. 

Den här boken är hyllad av många, så jag antar att jag ändå får kalla den läsvärd, men mycket mer än så är det inte. 

Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran