Pocketsommar

Bättre sent än aldrig. Sommaren är visserligen förbi för ett bra tag sedan( och snart hösten med för den delen )och jag har tydligen legat på latsidan! Här kommer i alla fall recensioner på tre böcker jag läst i år i sommarvärmen som jag nog hade tänkt skulle publicerats något tidigare så att ni också kunde läsa dem i sommarvärmen. Nåväl, bättre sent än aldrig som sagt. Och förresten skulle jag nog våga påstå att dessa går minst lika bra att läsa nerbäddad i soffan med höstväder utanför fönstret som liggandes i gröngräset om sommaren. 


Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren

 

Jag skulle aldrig ljuga för dig är en riktigt bra och läsvärd bok. Boken handlar om Cecilia 38 år. Cecilia är gift med Josef, har tre barn och bor på Stora Essingen, Cecilia har tappat bort sig själv. Som framgångsrik parterapeut räddar Cecilia döda äktenskap på löpande band men problemen som hopar sig i hennes eget kvävande äktenskap har hon inga som helst verktyg för att rädda. Hon är trött på sina barn, trött på sin man, trött på att vara alla till lags och trött på vad den här världen och vad vårt samhälle har att erbjuda för liv.

 Den här boken väcker många tankar hos mig. (Jag är nu ännu mer livrädd för att hamna i det så kallade ekorrehjulet t.ex.) Boken är skriven på ett rakt och ärligt sätt och handlingen går fort framåt. Jag är övertygad om att många människor idag (tyvärr) kan känna igen sig själva i Cecilias liv. Känslan av otillräcklighet, stress och känslan av att livet pågår någon annanstans brottas många i vårt samhälle med idag. Kanske du också? Läs den och se efter själv. 



Alltings början av Karolina Ramqvist

 

Jag hade höga förväntningar på den här boken men någon ledstjärna för mig det blir den inte! Boken handlar om Saga, en ung kvinna i som lever i Stockholm på 90-talet. Sagas mamma är radikalfeminist och har hela hennes uppväxt jobbat för att Saga ska bli en självständig kvinna som tar för sig av livet. Så trodde jag nog också att boken skulle vara. Att Saga skulle vara en självständig kvinna som tar för sig av livet alltså. Någon som har drömmar, stora planer och en livsfilosofi som hon står för! Boken är inte alls på det viset. Saga lever ett "klubbliv" i Stockholms innerstad, har inga direkta drömmar, följer mest med strömmen och ligger runt lite här och där( verkar inte vara för att hon faktiskt vill heller, utanför att hon helt enkelt inte har något bättre för sig, eller av leda typ). 

Saga har dessutom någon konstig likgiltighetskänsla inför sin egen kropp och sitt egna värde. Svår att greppa och andas inte feminism enligt mig. 

Den här boken är hyllad av många, så jag antar att jag ändå får kalla den läsvärd, men mycket mer än så är det inte. 



Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran

 
Konsten av vara kvinna alltså, går det ens att skriva en bok om det? Caitlin Moran tror det har har här sammanställt delar ur sitt liv. Sitt liv som kvinna. Den här boken tycker jag är läsvärd helt klart! Den är rolig, rapp och har många bra statements. Dock används frasen "alla kvinnor" lite för många gånger. Frasen "alla kvinnor" står dessutom i kontext till fraser så som "har en stor skogarderob",  "är besatta av tanken på sitt drömbröllop " etc. Boken kan kännas lite svår att greppa då den ena stunden är otroligt klok ur feministisk anda för att sedan vända om helt och spä på gamla fördomar om att kvinnor är si och så. Läs den, ta med er det som är bra och skit i det som är dåligt. 

Höstfrenesi

Jag har verkligen njutit till hundra procent av att hålla mig borta från datorn så här mycket som jag gjort i en hel månads tid nu. Förstås blev bloggen lite lidande, men ett bryt och en tid av livet IRL behövdes verkligen. Det händer så himla mycket här, just nu, och det känns som jag befinner mig i en period av ständig förändring och utveckling. Saker jag ännu inte riktigt bearbetat och kan skriva ner. Varken tanken på att skriva ner vad jag gör om dagarna eller skriva ner någon annan opersonlig och lättsam läsning till er har känt lockande överhuvudtaget. När jag väl skriver vill jag att det ska vara bra grejer liksom. Och naturligtvis tar bra grejer sin tid. Tid jag inte alls varit villig att avsätta helt enkelt. Först idag vakande jag upp med ett ryck och med ett enormt sug efter att reflektera över och dokumentera min tid. Sagt & gjort! 

 

För övrigt har helgen mestadels spenderats i Stockholm. Jag har gått på Skansen, blivit bjudna på (förmodligen årets sista) grillmiddag, och sovit två pers i en 90-säng. Sämre kan man ha det! Resten av dagen ska jag ägna åt sådan som känns extra skönt att göra nu när hösten verkligen är här. Nämligen ta en skogspromenad. Detta följt av tedrickande och bokläsande förstås.

 
 
 

Det tar tid...

 
 
Ja det tar sin lilla tid att ställa om sin vardag. Jag är van vid tidiga mornar, nio-till fem arbete, laga all dagens mål själv och ha kvällar/helger då jag bestämmer helt över min egen tid. Vardagen ser lite annorlunda ut nu. 

Jag bor ju som sagt på internat under det här året jag studerar och jag trivs faktiskt hur bra som helt! Det känns som ett enda stort kollektiv där alla hjälps åt, där alla trivs och mår bra. Hittills får vi vart enda mål mat serverat av skolan, från frukost till kvällmacka. Vi blir verkligen bortskämda med vällagad mat och mycket fika. Den allra största omställningen har nog varit att hitta tillbaka till skolbänken. Det är trots all några år sedan jag tog studenten. Att studera eller att arbeta gräver helt olika krafter och framför allt olika rutiner. Men det går bra. De ämnen vi läser är alla så spännande och viktiga för oss och lärarna är så otroligt kompetenta att jag ser min plats i skolbänken som övervägande positiv mot att arbeta just nu. Jag trivs helt enkelt!