” Jag är på hemmafest hos några kompis jag inte känner så väl. Jag är ungefär 13 år gammal. Framåt sena kvällen är vi alla på väg där ifrån. Jag blir jag av en händelse ensam i rummet med den killen som bor där, ensam i hans pojkrum. Jag vill gå ner till våra andra kompisar men han hindrar mig. Innan jag vet ordet av det knuffar han ner mig på sängen och sätter sig gränsle över mig, han tar tag runt mina handleder och trycker dem bakåt ner i madrassen. Jag blir helt förstummad. Vad gör han?! Jag känner ju honom, han är inte sådan! Jag återfår fattningen och ber honom att sluta. Sluta, jag vill inte säger jag. Han ger mig en örfil och säger -du ska bara hålla käften! Våra andra kompisar ropar på oss nere från hallen, hans rum ligger på ovanvåningen. Snabbt hoppar han av mig och ställer sig upp. Jag tittar på honom från sängen, stum och väntar på någon slags förklaring. Jag får ingen men jag får ett hånflin och ett ”jag skämtade ju bara, slappna av förfan”. Vi går ner till de andra och försätter som ingenting. Jag säger aldrig något. Inte sens till min då varande pojkvän som var med på festen. För det här är ju sådant som händer. Eller hur.....”

” Jag och min kompis går hem sent en kväll efter att vi varit ute på restaurang. Vi går längs gatan mot hennes lägenhet som ligger inne i stan. Nästan framme vid porten möter vi två män i övre medelåldern. Den ena hälsar, den andra synar oss upp i från och ner och säger att han blev sugen på att knulla nu när han såg oss. Ett hånflin. Jag blir både ledsen och förbannad över hans vidriga uttalande men säger inget, vi fortsätter bara hemåt.”

” Mamma undrar vad sjutton som hänt när jag komme hem med små små blåmärken på övre delen av brösten och halsen. Några av killarna i vår och i andra klasser tog med sina linjaler till skolmatsalen, där fanns det ofta tända ljus för stämningens skull. De höll linjalerna över lågan och lät plasten smälta lite för att sedan böja ihop med till en tång. Perfekt att klämma andra med. Det fick jag och många många andra tjejer erfara.”

” Jag är på skidresa i Åre med ett gäng vänner. Vi ska fira nyår. En kväll går vi till en krog i närheten av vårt hotell. När vi kommer dit går jag fram till baren och beställer en cider. En man som redan sitter i baren tittar på mig och ber mig lova honom att behålla trosorna på ikväll. Jag tittar stint på honom men säger inget utan går tillbaka till mina vänner. Feststämningen gick liksom ur mig där och då”

” Jag går först året på högstadiet och blir indragen och inlåst på toaletten med en kille. Han är betydligt större än mig. Självsäker och en som alltid tar för sig. Han vill ha en kyss. Jag vill inte men jag vet samtidigt att jag måste. Jag dividerar med mig själv. Jag är inte tillräckligt stark för att putta bort honom och gå här ifrån. Vill inte skrika på hjälp för vet att då väntar tre år av skällsord ( hon som gapade på hjälp när **** bara skulle skämta lite) och kanske utanförskap. Han är ju populär, det är inte jag. Jag blir så lättat att jag gråter när han går med på att gå där ifrån utan att få det han ville ha. ”

” I klassrummet blir det tjafs mellan mig och en av killarna. Jag tycker han stör undervisningen. Han tycker han här coolast i världen och blir otroligt arg på mig. Efter lektionen och skoldagens slut möter jag honom vid våra skåp när jag ska ta min jacka och gå hem för dagen. Det är bara vi två där. Ensamma. Han kommer fram till mig. Fortfarande märkbart förbannad. Innan jag han reagera tog han stryptag på mig och tryckt upp mig mot väggen. Hans ögon stirrar stint i mina och jag tappar snart allt jag håller i, jacka och böcker. En kompis kommer förbi och ber honom sluta, han bryr sig inte och hon vågar inte handgripligen göra något. Rädd för att råka ut för samma sak kanske. Jag ser stjärnor och sen svartnar det för mina ögon”

Jag gråter när jag beskriver de här händelserna ur mitt liv. Dels för att det bara är en bråkdel av allt förtryck jag kan vittna om och dels för att jag aldrig riktigt förstod att något var fel då det hände. Det mesta hände mig under skoltiden och jag sa i stort sätt aldrig ifrån. Jag sa heller aldrig till vänner, föräldrar, lärare eller andra vuxna. Varför skulle jag!? Varför skulle jag och andra tjejer som råkade ut för samma eller likande saker göra det? För att få höra saker som ” han är bara intresserad av dig, men vet inte hur han ska ta kontakt, eller ”boys will be boys botförklaringar”. Det var ingen ide att säga något till någon för killarna kom alltid undan, det lärde vi oss tjejer snabbt.

För en tid sedan läste jag en text om att varenda flicka och kvinna någon gång i sitt liv råkat ut för förtryck och övergrepp just för att de är kvinnor, utförda av män. Jag tänkte, att nej det har jag minsann aldrig gjort. Jag vet att det händer men är själv helt förskonad faktiskt. Jag trodde länge att det var så. Sen en dag började jag tänka efter. Och det var som att släppa på vatten i en kran. Minnen forsade ur mig! Saker som jag så länge förträngt just för att jag inte förstått vad som faktiskt ligger till grund för sådana här saker.

Det här är den största och främsta anledningen att jag idag är feminist! För att förtrycket mot oss kvinnor och tjejer ligger så nära och är så vanligt i vår vardag att vi själva inte alltid ser det längre.