Jag har tidigare skrivit om tre stycken ”uttryck eller sayings” som jag avskyr. Här kommer tre till.

”Det är genom dina misstag du lär dig”

Ja jag kan förstå det här uttrycket, för ibland är det faktiskt sant. Dock tror jag inte alls på att det alltid måste vara våra egna misstag vi lär av. Jag kan lära mig av andras misstag också..Visst alla människor är olika individer med olika kamper men det tar ju inte bort det faktumet att vi alla fortfarande är människor! Det som får dig att må dåligt får ofta andra att må dåligt också. Att tillexempel ljuga eller vara otrogen vet jag är en dum idé, inte av egen erfarenhet men genom vetskapen om vad det gjort med andra. Vi är alla människor, en och samma konstruktion i grund och botten och många gånger med likande känslospel... Vi kan lära av varandra! Vi behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt för att försäkra oss om att det fortfarande rullar. Det vet vi att det gör ändå, av redan prövad erfarenhet.

Du kan göra precis vad du vill, bara du vill det tillräckligt mycket!

Ja eller inte, för vi har alla så himla olika förutsättningar...

Jag är för i västvärlden, har en trygghet i min familj och både pengar och utbildning. Jag kan göra massor och har en helt annan grund och förutsättning om jag jämför med någon som saknar allt det där jag har. Det personen kan ju kanske jobba upp allt det där som jag redan har, men vill vi åt samma mål ligger jag redan hästlängder före. Och det bara av ren och skär tur i livets lotteri. Det finns exempel på riktiga solskenshistorier där människor tar sig från rännsten till paradiset men jag anser att det här uttrycket ovan ändå är näst intill ren och skär inbillning, för oss alla. Dessutom är det ett ganska kallt och hårt uttryckt tycke jag! Idag är möjligheterna för oss( för en liten del av jordens befolkning alltså) oändligt många. Allt finns. Det är idag en stress och press för många att lyckas välja ”rätt” väg i livet. Rätt väg för att nå dit jag vill komma. För alla kan ju göra precis vad de vill, bara de vill de tillräckligt mycket. Bara du vill det tillräckligt mycket..

Just de små orden indikerar på att OM jag nu inte lyckas med det jag förtar mig, om jag nu inte lyckas med det jag verkligen ville, ja då är det mitt egna fel. Och ingen/inget annan/annat finns att skylla. Som om yttre omständigheter aldrig skulle spela någon roll i vårt liv liksom? Som om slumpen eller turen aldrig har ett finger med i spelet? Rätt tid och rätt plats osv. Det är ju ett helt absurt uttalande bara det, klart omständigheter runt om kring oss spelar roll! Nej det är är bara ännu ett skuldbeläggande som leder till prestationsångest. När får vi duga bara som vi är? När får vi duga trots att vi ”misslyckats” med det vi verkligen ville?

Egoboosta dig själv, loveboosta dig själv osv osv i all oändlighet...

Ja jag har ju på allvar läst tips i tidningar och på nätet mm att jag kan stå i spegeln och loveboosta mig själv till en bättre självkänsla ( förändra kroppsbilden ). Att jag kan egoboosta mig själv att våga göra! Våga vadå förresten? (Bara ordet egoboosta gör mig lätt illamående, mitt ego är det sista jag vill boosta upp. Våra egon är tillräckligt stora som de är och snarare något vi bör vända oss ifrån.) Att stå framför spegeln och loveboosta sig själv eller egoboosta sig själv innan du ska göra något du egentligen inte vågar är som att slösa tid på att försöka hoppa längdhopp redan i startgropen. Det är att fastna i förberedelsen och aldrig komma till skott. Jag tror inte på att boosta sig själv eller försöka övertyga mig själv att jag visst kan innan jag fått pröva.

Jag tror på att köra ändå! Trots att jag inte vet hur det ska gå. Trots att jag inte alltid älskar min kropp eller tror till hundra procent på mig själv. För jag tror att det är när jag vågar försöka ändå, trots osäkerheten runt om kring som jag faktiskt vinner! När jag vågar hoppa tror satt jag inte vet om det håller. Jag vill genom handling bevisa för mig själv att jag kan och inte genom ett boostat mitt ego att tro så.

Fasta inte förberedelsen. Gå ut och bevisa för dig själv att du kan istället! Genom handlingskraft! För vad gör du för skillnad annars? Om du har boostat upp ditt ego till max och är helt säker på att du kan men ändå inte gör. Och om jag vågar köra även fast jag inte vet om jag kan, och kanske lyckas jag! Ja vem har då vunnit av oss två?