När jag vaknade imorse vaknade jag också helt ovetandes upp till något som kändes som ett nytt hem. Jag var trött och ledsen igår och somnade tidigt men Jeppe var tydligen upp länge. Hela vardagsrummet var nämligen målat och klart! Varenda sladd till dator/tv/lampor mm var fint förpackade i lister längs med väggarna ( jag avskyr sladdtrassel ) och alla våra fina möbler stod på plats igen. Plötsligt har jag ett skrivbord att sitta vid när jag skriver. Hurra! Efter flera månader av renoveringsstök och skrivande med datorn antigen på magen i sängen eller i soffan är det skönt att ha ett skrivbord att sitta vid igen. En fast plats att vara på, med halvfärdiga jobb, anteckningsböcker och akrylpenslar. Vi har levt i ett totalt kaos av prylar och stök den senaste tiden och knappt kunnat gå två meter fram på golvet utan att trampa på något, kläder eller prylar. Tills sist vänjer en sig vid röran med den var en behaglighetens våg som sänkte sig över mig när jag gick upp och gick ett varv i vårt hem. Färdig renoverat, våra möbler på plats igen, all disk diskat och tvätten tvättad, golven luktade av citronsåpa och i vardagsrummets stora fönster hänger skira vita gardiner igen. Någon form av frid infinner sig minst sagt.

 

Under det ena fönstret, det som vetter mot balkongen står ett robust skrivbord. En plats för mig att sitta och skriva, illustrera och måla vid. Vi köpte skrivbordet på annons och senare i sommar ska det målas vitt men det får vänta ett slag. 

 

Ett par timmar har jag suttit och skrivit ikväll med balkongdörren öppen och en tjock filt över axlarna. Jesper har åkt till huvudstaden på jobb så jag är ensam i min skrivarbubbla med endast radion som sällskap. Eremiten i mig älskar ensamheten. Den är skön, rogivande och manar till självinsikt. Dessutom föds stora delar av min kreativitet ur den. När intrycken utifrån minskar producerar jag som bäst, roar mig med det jag har inom mig helt enkelt. 

 

 

 

Utanför mitt fönster är det grönt och jag har en bukett torkade rosa rosor på bordet. Jag gillar torkade växter. Gärna pressade i breda tavelramar. Tycker torkade växter förmedlar kretsloppet på ett så fint sätt och enkelt sätt. Saker som lever och sedan dör men ändå lämnar något fint efter sig.