Verkligen en fin helg har vi haft. Inte sovit en natt i vår egna lägenhet eller säng och blivit utfodrade med både goda middagar och gott fika av andra. Fint som sagt.

Vi hade fredagsmys hemma hos syrran med pojkvän. Sällskapsspel och skräckfilm till långt in på natten, god mat och chokladfondy för att hålla oss vakna. Sedan sov vi på luftmadrass på golvet. Länge sedan jag gjorde något sådant.

Dagen där på var syrran, mamma och jag iväg på kvinnofrukost! Ett stort gäng härliga kvinnor i blandat ålder samlandes tillsammans i vår kyrka och åt frukost tillsammans. De som höll i det hela hade dukat så fint! Och det fans allt möjligt gott i form av färsk frukt, müssli och nybakat bröd. På tal om bröd var det lite av frukostens tema och mitt ibland oss fanns en bagare med bord och värmeplattor uppställt och bakade tunnbröd för glatta livet. Vi åt nybakat medan hon berättade om brödet historia, brödets plats i bibeln och förstås massor av bra tips och trix om man gillar att baka själv! Efteråt fanns tillfälle att köpa med nybakat hem och det gjorde jag förstås. Nästan allt gick åt under söndags morgonen när vi sovit över hos min fina's föräldrar. Ja festligheterna tar aldrig slut! Efter kvinnofrukost plockade vi upp rysk banantårta och begav oss ut i skogen där löven är gula, fåglarna tysta fast bara just nu och vattenytan på sjön ligger blank och orörd. Där växte min fina upp och nu har jag sovit i hans pojkrum. Jag kände nostalgi trots att jag aldrig varit där. Igen. Fint helg.

 Jag är rätt nöjd över de inlägg jag lyckas skriva och publicera just nu. Jag känner mig lite som vädret. Grå och dyster även om jag vet att det inte är vädret som påverkar mig negativt. snarare känns det här vädret bra. Omhändertagande. Hade det varit strålande sol och fågelkvitter hade det varit betydligt värre. Då hade naturen känts så långt ifrån mig och mina känslor och naturen hade aldrig kunnat vara till lika stor tröst som det faktiskt är för mig. Jag fortsätter att gå leriga långa promenader bland gula röda löv och gult gräs. Jag behöver det.

Livet just nu handlar om omvälvande beslut. Jag är gråtfärdig och trött mest hela tiden. Det tär på krafterna att vara där nere. Att ha det oroligt både inuti och runt om ring mig. Att jag är en del av Ekorrehjulet gör det inte bättre. Jag vet inte vad det gör faktiskt om jag ska vara ärlig.

 Bloggen är som den är just nu och så även jag. Tills det känns bättre fortsätter jag med leriga promenader i blommiga stövlar med kyla mot kinderna som börjar bli bitande kall nu. Det är ändå okej. Jag vet och har fått det bevisat förut. Att saker och ting alltid löser sig till slut bara man vill det.