En lista på saker jag ville göra

 

Här om dagen rensade jag bland alla mina anteckningsblock jag har här hemma. Det är ett tio tal stycken och alla är de mer eller mindre halvfulla med anteckningar. Anteckningar på saker jag vill göra, bloggtexter jag tänk skriva, to-do listor, diverse planeringar och halvklara bokidéer. Jag sorterade dem, drog ur texter, slängde vissa och sparade andra. Slutligen hittade jag en lista på saker jag vill göra året 2013. Jag har gjort många sådana listor i mitt liv, vissa punkter har blivit uppfyllda andra inte. Den här är säkert skriven förra hösten någon gång. 

 

- Flytta till en annan stad

- Plugga fristående kurser som verkar intressanta ( genus, stadsvetenskap, måleri, skriveri, samhällsfrågor och teologiska kurser )

- Träffa nya människor!

- Resa till andra länder och upptäcka nya platser.

- Gå bibelskola

- Skriva krönikor

- På något vis jobba med bloggande, skriverier, foto, illustration mm

- Göra pod med någon rolig och vettig person

 

Emellanåt har det känts jättejobbigt att jag tagit tjänstledigt så här pass länge, att jag ska plugga igen istället för att jobba, att jag ska få bidrag istället för lön för arbete, att jag ska mer eller mindre flytta ifrån Jeppe en tid, att jag inte kommer träffa mina älskade vänner så frekvent, att jag kommer bo längre ifrån familjen, kort sagt att saker och ting inte kommer vara vad de brukar vara. Och jag vet inte om det blir till det bättre eller sämre.

Men jag inser att ta steget och släppa jobbet ett tag och faktiskt gå den här bibelskolan i ett år är ett bra beslut. Jag vill ju det här! Det finns på min lista... Och inte bara att gå bibelskola finns på min lista utan också att flytta till en ny stad och träffa massor av nya människor, vilket jag kommer göra i samband med skolan. Nu är det flera punkter jag kan bocka av. Känns rätt fint ändå. Trots att det emellanåt mest känns mödosamt...

Bortom horisonten

Efter en relativt fartfylld dag ligger jag nu i soffan med en kopp te och surfar runt bland mina favoritbloggar. De flesta verkar vara tillbaka på jobbet eller i skolan efter semestern nu. Alla verkar så peppade, glada att få köra igång med nya projekt och göra nya storsatsningar. Alla är laddade. Redo att erövra världen på nytt! Det här är en känsla jag själv älskat genom åren. Peppen på nystart! När jag var liten älskade jag sista veckan av sommarlovet då jag följde med mamma in till stan för att skaffa nya skrivböcker och nya höstskor. Jag kan fortfarande minnas den pirriga känslan i maggropen dagen före skolstart. Ryggsäcken står färdigpackad i hallen och morgondagens kläder ligger omsorgsfullt vikta på en liten soffa intill sängen i mitt flickrum. Nystart! Jag har alltid älskat hösten för den saken skull. En chans att börja om på nytt och en chans att vända blad. 

 

Jag får erkänna att den där peppande och pirriga känslan som hösten brukar ge mig inte riktigt har infunnit sig i år. Inte ännu i alla fall. Fast det klart. Det här är den första hösten någonsin då jag verkligen inte vet vad som väntar mig. Jag har alltid förut haft en skola eller ett jobb att gå tillbaka till som varit redan bekant för mig. Den här hösten bjuder på så otroligt mycket nytt, på en och samma gång! Nytt boende i veckorna, bara nya och okända ansikten, ny plats, ny skola och skolämen jag inte stött på tidigare. Är det här något för mig? Kommer jag trivas? Jag vet inte ännu... 

 

Vad det lider går min andra och näst sista semestervecka mot sitt slut. Jag har börjat förbereda mig så smått inför skolan genom att köpa nya anteckningsböcker, tvätta kläder och hämta ner den stora resväskan från vinden. Usch. Just nu känner jag mig inte så särskilt peppad på hösten överhuvudtaget. Den varma trygga och omhuldande sommaren får gärna hålla sig kvar ett tag till. Något annat är jag ännu inte redo för.

Det är värt allt i världen att lägga tid på att lära känna sig själv!

Så länge jag kan minnas har jag varit en person som lätt kan gräva ner mig i saker. På gott och på ont. Mest på gott eftersom att jag oftast gräver ner mig i saker jag gillar och tycker är intressanta, jag är en väldigt luststyrd person skulle jag tro.

Vi kan ta gårdagen som exempel. Jag älskar ju bloggar! Jag älskar bloggosfären och alla möjligheter det finns med blggandet. Jag har en plats där det helt och hållet är jag själv som bestämmer vad som ska finnas med och inte. Och till råga på allt får jag fin direktrespons från personer där ute, varje dag som läser det jag skriver. Det är så himla fint tycker jag och för min del inte det minsta konstigt att jag kan gräva ner mig i det helt och hållet. Igår la jag sex timmar på raken på att gå igenom Underbaraclara och Trendenser Fridas webbkurs Bloggskolan. Jag är testpilot och ska lämna en utvärdering till Annakarin Nyberg sen. Jag hade tänkt att lägga två timmar på detta och sedan pausa för att äta lunch och gå en promenad. Inget av det blev gjort. När jag var klar med kursen tittade jag inte på klockan överhuvudtaget utan började istället googla runt nya favoritbloggar, info om hur en skaffar direktpin till bloggen, vad bloggkartan är, om det finns fjärrkontroll med självutlösare till min kamera osv osv. Jag var eld och lågor! Det började mörkna och plötsligt kom Jesper kom hem från jobbet och sina kvällsärenden. Och där satt jag, en aning förvånad. Fortfarande iklädd pyjamas, jag hade inte borstat tänderna, inte ätit något sedan frukost och inte varit ute på hela dagen ( förutom min obligatoriska morgonpromenad ) 

Och det gick ju bra. I alla fall till en början men ungefär samtidigt som jag slog ihop datorn slog även jag ihop som en korthus. Klockan var halv nio på kvällen och jag hade fortfarande inte ätit, fortfarande inte gjort annat än grävt runt i bloggosfären. Jag var för hungrig för att orka laga något att äta, för hungrig och trött för att orka vara trevlig, för trött för att orka vara glad etc. Ingenting var bra längre. 

 

Jag vet att jag är en person som lätt kan gräva ner mig i saker och det är helt ok, jag gillar det. Men jag vet också att jag är en person som behöver ganska så fasta rutiner vad gällande mat, sömn och motion för att må bra. Blodsockerfall är ungefär det värsta som kan hända mig ( och de som råkar befinna sig i min närhet under den tiden ;-) ). I fortsättning ska jag vara mer strikt med att använda mig av min ”två timmars metod” som jag kallar den. Den innebär helt enkelt att om jag har mycket jobb vid datorn en dag ställer jag klockan på två timmars intervall, mellan varje intervall måste jag resa mig från skrivbordet och göra något annat. Till exempel äta mat, ta en promenad, vika lite tvätt eller fika. Vad som helst egentligen som gör att jag avbryter mig själv och det jag håller på med. För att inte bli så himla manisk. Det är värt allt i världen att lägga tid på att lära känna sig själv har jag märkt.