Vet ni jag fick precis världens julkänsla som for genom kroppen! Det har nog aldrig hänt så här tidigt men hjälp vad roligt det ska bli! Lussekattbak, kulprover i kallvatten, julpynt och ut i skogen med familjen för att leta upp den allra finaste av granen! Vi har ju så väldigt högt till tak hemma i allrummet(över tre och en halv meter) där skulle man kunna ha en rätt så rejäl gran. Precis bredvid den välbevarade kakelugnen skulle den stå och glänsa i kapp. Jag längtar efter att få ligga på soffan med handen vilande på magen och bara njuta av frid, julefrid. Nu ska jag dock ta mig tillbaka till nutid. Det är fint att längta och handlar nog mest om att alla de jular jag minns och tiden dess för innan varit fylld med så mycket vacker och härligt. Förväntan och kärlek hand i hand.

 

Planen för morgonen är att göra en alldeles ny musiklista och gå ut på en riktig promenad och bara lyssna. Det är så härligt med toner av nyupptäckt musik eller gamla favoriter man inte hör och uppskattat rätt på länge. Jag ska klä mig varmt idag och vira halsduken tät kring halsen, trots att solen ute lyser starkt från klarblå himmel. Jag vet att luften är kylig och kommet bita mig i kinderna på bara ett par minuter. Nere vid vattnet blåser det dessutom desto mer. Men jag kan bara inte sluta promenera där borta vid vattnet. Kanske beror det på att det gröna ligger så nära det blå eller att parkernas gröna fällt breder ut sig stora så att lummiga träd verkligen får plats att växa där. Det är bara så vackert att vila ögat på och för en stund tänker jag inte på allt annat som händer i livet just nu. Jag älskar hur trädens blad fortfarande är gröna i botten medan toppen på trädet skiftar i starka orangea, brangula och röda färger. Underbart och rofyllt. En annan typ av ro än den julen för med sig förstås. Hösten är för mig en tid som för med sig förväntan. Förväntat på att stora saker snart kommer hända...