Så länge jag kan minnas har jag varit en person som lätt kan gräva ner mig i saker. På gott och på ont. Mest på gott eftersom att jag oftast gräver ner mig i saker jag gillar och tycker är intressanta, jag är en väldigt luststyrd person skulle jag tro.

Vi kan ta gårdagen som exempel. Jag älskar ju bloggar! Jag älskar bloggosfären och alla möjligheter det finns med blggandet. Jag har en plats där det helt och hållet är jag själv som bestämmer vad som ska finnas med och inte. Och till råga på allt får jag fin direktrespons från personer där ute, varje dag som läser det jag skriver. Det är så himla fint tycker jag och för min del inte det minsta konstigt att jag kan gräva ner mig i det helt och hållet. Igår la jag sex timmar på raken på att gå igenom Underbaraclara och Trendenser Fridas webbkurs Bloggskolan. Jag är testpilot och ska lämna en utvärdering till Annakarin Nyberg sen. Jag hade tänkt att lägga två timmar på detta och sedan pausa för att äta lunch och gå en promenad. Inget av det blev gjort. När jag var klar med kursen tittade jag inte på klockan överhuvudtaget utan började istället googla runt nya favoritbloggar, info om hur en skaffar direktpin till bloggen, vad bloggkartan är, om det finns fjärrkontroll med självutlösare till min kamera osv osv. Jag var eld och lågor! Det började mörkna och plötsligt kom Jesper kom hem från jobbet och sina kvällsärenden. Och där satt jag, en aning förvånad. Fortfarande iklädd pyjamas, jag hade inte borstat tänderna, inte ätit något sedan frukost och inte varit ute på hela dagen ( förutom min obligatoriska morgonpromenad ) 

Och det gick ju bra. I alla fall till en början men ungefär samtidigt som jag slog ihop datorn slog även jag ihop som en korthus. Klockan var halv nio på kvällen och jag hade fortfarande inte ätit, fortfarande inte gjort annat än grävt runt i bloggosfären. Jag var för hungrig för att orka laga något att äta, för hungrig och trött för att orka vara trevlig, för trött för att orka vara glad etc. Ingenting var bra längre. 

Jag vet att jag är en person som lätt kan gräva ner mig i saker och det är helt ok, jag gillar det. Men jag vet också att jag är en person som behöver ganska så fasta rutiner vad gällande mat, sömn och motion för att må bra. Blodsockerfall är ungefär det värsta som kan hända mig ( och de som råkar befinna sig i min närhet under den tiden ;-) ). I fortsättning ska jag vara mer strikt med att använda mig av min ”två timmars metod” som jag kallar den. Den innebär helt enkelt att om jag har mycket jobb vid datorn en dag ställer jag klockan på två timmars intervall, mellan varje intervall måste jag resa mig från skrivbordet och göra något annat. Till exempel äta mat, ta en promenad, vika lite tvätt eller fika. Vad som helst egentligen som gör att jag avbryter mig själv och det jag håller på med. För att inte bli så himla manisk. Det är värt allt i världen att lägga tid på att lära känna sig själv har jag märkt.