Sista dagen i februari idag och det slår mig att tiden verkligen går så himla fort! När jag var liten tyckte jag allt som ofta att tiden gick oändligt långsamt. Om något roligt väntade en timma bort kunde det kännas som en halv dag. Eller som en hel evighet ibland till och med. Jag suckade och väntade och längtade. Idag känns en timma snarare som en halv sådan. Eller en kvart om jag är helt uppe i något viktigt och roligt så som att måla en tavla eller skriva en bra text. Tiden går fort och det gäller att ta vara på den! Tyvärr verkar det i det närmsta vara lika svårt att praktisera i verkligheten som det är lätt att skriva på papper. I morgon väntar mycket jobb på kontoret, då hoppas jag verkligen att tiden går i "vuxen-speed" och att hela dagen är slut på något som känns som en timma. Efter jobbet ska jag träffa en kompis, se på serier och äta gott och sova över och då hoppas jag att klockan går i "barnfart"! Vi har alltid så mycket att prata om att det vore rent av praktiskt om tiden gick med bara halvfart fram. Sen ska jag försöka att komma ihåg att leva i nuet och ta vara på tiden så mycket som möjligt när vi väl ses. För hur gärna jag än skulle vilja är tiden alltid densamma. Vi har alla samma antal timmar på dygnet och det gäller att hitta bästa sättet att disponera dem på! Den som lyckas bäst är den som blir mest tillfreds med sitt liv tror jag.