Jag har nästan svårt att berätta om något annat än vad jag gör på kontoret just nu. Det är ju fortfarande här jag är hela dagarna. Och är jag inte det så ligger jag under ett äppelträd på en filt någonstans och sträckläser böcker. Jag varken lagar mat eller bakar i någon vidare utsträckning, jag målar inte eller skriver så särskilt mycket heller. Det är för varmt tror jag, min inspiration och effektivitet kommer med hösten. Inte heller reflekterar jag eller tycker till om så särskilt mycket så att jag kan skriva om det här inne. (Eller jo det gör jag nog, fast jag orkar liksom aldrig tänka klart. Orkar aldrig sätta ord på allt jag känner, tycker och tänker. Orkar inte forma mig en färdig åsikt).

Jag inser att det är för varmt för att vara förbannad just nu. Sommaren är en högst olämplig årstid att vara förbannad på. För även om du skulle orka vara förbannad och skriva eller på annat sätt förmedla klarsynta åsikter skulle inte många orka ta in dem. Personligen skulle jag inte ens orka läsa färdigt din text. Även om jag förstår att jag i vanliga fall skulle tycka den var bra. Träffsäker och välformulerad. Jag skulle inte orka bry mig. Min analytiska och reflekterande förmåga kommer även den med hösten. I takt med att det blir svalare ute har jag möjlighet att koka och brinna inuti igen. Det har jag lärt mig med åren. Jag har också lärt mig att jag skriver och målar som bäst när jag är mitt i en känslostorm! Arg, förbannad, upprymd eller olyckligt kär typ. På sommaren är jag mest bara glad och tillfreds med livet i sin enklaste form. Och då behövs inte riktigt dessa kanaler för att få utlopp för mina känslor. Jag är nöjd med att bara vara. Ber inte om något utan bara tackar och gläds åt det jag redan har.(Inte konstigt att jag känner mig glad och tillfreds om sommaren med andra ord)