Att hålla sig kort
Så svårt det är att korta ner sig själv i text! Ofta när jag skriver blogginlägg skriver jag först i mitt ”blogg-block” och sedan i word. När jag kommit upp i en halv word-sida och fortfarande har lika mycket kvar att säga känner jag bara att, det blir alldeles för långt det här! Ingen kommer orka läsa detta. Flitig bloggläsare som jag är vet jag ju själv hur det är med allt för långa texter (jag brukar i jo för sig gilla långa inlägg) men en viss gräns finns det ändå tycker jag. Likadant känner jag ibland när jag skriver andra saker också. Det blir för långt! Men var ska jag korta ner? Jag har helt enkelt mycket att säga(och tydligen vill jag göra det utförligt också).
Det är en träningssak och något jag måste öva på. Speciellt när det handlar om andra saker än blogginlägg, bara det bästa är ju egentligen gott nog att ta med liksom. Annars blir hela slutresultatet halvtrist och långdraget tro jag. Som sagt jag ska fundera på det. Men nu ska jag inte sitta här längre utan kila ut i solen och luncha med en kompis jag inte träffat på evigheter. Roligt!
Jag känner mig ofta kluven. Jag vet att det för många tar emot att läsa längre texter på nätet, men samtidigt vill jag inte uppmuntra det snabba och enkla i dagens samhälle, vill inte uppmuntra till short attention span och vara enkel och motståndslös bara för att det ska vara enkelt för bloggläsare att göra tummen upp och bara säga att en bild var fin.
Trots det brukar jag försöka hålla mig till 300 ord, för jag behöver ju inte göra det onödigt motigt att läsa det jag skriver. Jag vill ju bli läst. Och så är det ju fascinerande, att det ofta går att korta och skära hårt i texter utan att det gör så mycket. Ibland är det nog mest skribenten själv som behöver alla orden för att komma fram till slutsatsen. Läsaren behöver dem inte.