Svart katt

Sen vi storstädade och möblerade om här hemma har vi fått så otroligt fint och hemtrevligt! Det är en frid att komma hem efter en lång dag och mötas av ett hem där allt står på sin plats. Istället för ett kaos som rodde tidigare menar jag. Jag har på senaste tiden haft otroligt svårt att vara kreativ hemma. Fast det är inte så konstigt för inga av alla de bra idéer jag kom på orkade jag ta tag i och göra något av när vårt hem var så otroligt stökigt och rörigt. Fanns alltid något som var viktigare att ta tag i. Dessutom är det svårt att vara kreativ om alla redskap du behöver för att skapa är undanstuvade i lådor och kartonger. Som mina var. Jag hade alla penslar, mitt staffli, olika tyger osv i flyttkartonger fortfarande. Nu har det mesta packats upp och sorterats någorlunda.

 

Mitt allra bästa tips för att hålla kreativiteten vid liv är förresten att inte städa undan dina redskap allt för väl. Det ska inte vara jobbigt att skapa! Nu mer står mitt staffli uppställt framför ett av våra soligaste fönster och både penslar och färg finns i närmsta låda. Jag ser det var eviga dag och blir allt som ofta sugen på att sätta igång och måla något! Och har en både tur och lite tid en vanlig måndagskväll kan det till exempel bli konturer av en svart katt som tittar ut genom ett fönster!

 

 
 
 

Ja jag vet. Det ligger varken precision eller talang bakom bilden, men det viktigaste efter ett så här långt uppehåll var inte att göra något riktig bra. Utan bara att göra något. Och det gjorde jag ju! Enkel men tillfredsställande.  

Skrivfrekvens

Ju mer tid jag lägger på mitt skrivande(eller ju mer tid jag önska att jag la på mitt skivande)inser jag att skrivande kräver en oerhörd disciplin. Det känns konstigt att något så lustfyllt och luststyrt som skrivande skulle kräva så mycket disciplin kan tyckas, men det gör det i alla fall. Och så är det nog egentligen med alla former av kreativt arbete. Måla, illustrera, skriva sånger eller skriva diverse texter osv. Det kräver tid. Tid, engagemang och disciplin. I alla fall om slutresultatet ska bli något att ha.   

Just nu längtar jag efter struktur i mitt skivande. En bestämd plats. Och gärna bestämda dagar och bestämda timmar. Tid att ge skrivandet utrymme helt enkelt. Inför hösten har vi några små renoveringsprojekt att bli klara med, bland annat ska jag fixa till en riktigt bra skrivhörna. En plats med ett rejält skrivbord och utrymme för alla mina halvfärdiga jobb och allt material jag behöver. Ordning och reda. Skrivbordet är redan inköpt. En begagnat robust skrivbord i ek som nu ska målas vitt. Ovanför skrivbordet ska någon smart hyllösning sättas upp. Gärna något som kan svälja mycket då jag vill förvara allt som har med mitt kreativa skapande att göra på ett och samma ställe. Allt från penslar och målardukar, till skrivblock och tygbitar eller inspirerande tidningsurklipp.

 

 

Jag har alltid varit kreativt lagt. Alltid älskat att pyssla, måla och skriva. Eftersom att det här endast är min hobby och inte mitt jobb(tyvärr) är arbetet ofta luststyrd och lusten går i perioder. Just nu är jag inne i en skrivperiod. Jag längtar efter att finna tiden att kunna sitta ner i många långa timmar och bara skriva, helt utan andra planer och måste som stör mig. Jag vill låta fingrarna flöda över tangentbordet och känna det där ruset i kroppen som bara ett riktigt bra skriv-flow kan ge!

I nu läget har jag en lång lista på saker jag vill skriva. Både saker som ska delas här bloggen men även texter och berättelser som jag håller utanför. Till bloggen har jag en hel hög med reflektioner på upplevelser, riviga ämnen jag vill diskutera och ett och annat recept eller bilder på en vacker vas jag vill dela med er.Utöver det har jag en lista på saker jag vill skriva som innefattar svunna tider, uppdiktade karaktärer, okända eller kända platser. Människor med hungriga hjärtan, tyngda själar och en och annan med ett så kallat ”perfekt” liv.

Men att skriva tar som sagt tid. Och tid kräver engagemang och disciplin för att bli effektiv. Det är jag villig att ge förstås. Bestämda dagar och bestämda timmar då jag bara SKA skriva. Skrivlust eller inte. Rumpan ska limmas mot stolen och orden ska plitas ner. Efter ett tag kommer skrivkrampen att släppa, det vet jag av erfarenhet. Fingrarna flödar över tangentbordet då, hjärtat slår hårt och hjärnan jobbar febrilt. Själen får utlopp. Utanför mitt fönster går solen ner, men jag märker det inte. För jag är inte här, utan i en helt annan värld nu.  

 

Att hålla sig kort

 

Så svårt det är att korta ner sig själv i text! Ofta när jag skriver blogginlägg skriver jag först i mitt ”blogg-block” och sedan i word. När jag kommit upp i en halv word-sida och fortfarande har lika mycket kvar att säga känner jag bara att, det blir alldeles för långt det här! Ingen kommer orka läsa detta. Flitig bloggläsare som jag är vet jag ju själv hur det är med allt för långa texter (jag brukar i jo för sig gilla långa inlägg) men en viss gräns finns det ändå tycker jag. Likadant känner jag ibland när jag skriver andra saker också. Det blir för långt! Men var ska jag korta ner? Jag har helt enkelt mycket att säga(och tydligen vill jag göra det utförligt också).

Det är en träningssak och något jag måste öva på. Speciellt när det handlar om andra saker än blogginlägg, bara det bästa är ju egentligen gott nog att ta med liksom. Annars blir hela slutresultatet halvtrist och långdraget tro jag. Som sagt jag ska fundera på det. Men nu ska jag inte sitta här längre utan kila ut i solen och luncha med en kompis jag inte träffat på evigheter. Roligt!